Tack

För nästan trettio år sedan sade mina vänner och jag adjö till varandra. I den internationella skolan jag gick i hade de flesta elever där, familjer som tillfälligt arbetade i Sverige. Vi umgicks i några år och sedan försvann många ut i världen. Då trodde vi att vi aldrig skulle återses. Men vi var unga, tog avsked och trodde att världen ändå låg för våra fötter.

Men med åren har mina tankar allt mer farit tillbaka till barndomen, just till den perioden strax innan man anses vara vuxen. Så genom ett infall, för drygt ett år sedan, började jag söka efter bekanta namn på Internet och Facebook . Jag lyckades faktiskt finna en del av dessa förlorade vänner, och till min glädje har nu den gamla vänkretsen vuxit. Några av oss har till och med haft en återträff här i Stockholm. Tack Facebook.

I mitt hem finns nu en vackert snidad trälåda. Den fick jag av min japanske vän Atsuyuki, när några av oss återsågs i Stockholm. Omtänksamt hade han tagit med sig en gåva till alla. Gåvan var faktiskt från Indien, där han tillfälligt bodde och arbetade. Trälådan var fylld med underbara teblad som nu är förbrukade, men den lilla lådan har en plats på en av mina bokhyllor. Ett kärt minne. Tack Atsuyuki.

Designad av
Mariana Garcia-Katz.
Finns på http://www.m2matiz.com/
Klicka på bilden för förstorin.

För ett tag sedan kom ett paket till mig från Australien. Jag hade förälskat mig i min vän Marianas fotografier och design, som jag kunde ta del av på webben. Så jag beställde några av de vackra lyktorna med tryck av Marianas foton. Så vackert, så vackert. Nu vill jag ha allihop.

Snart kommer hösten att bädda in oss i fallna löv och fukt. Men när trädgrenarna knakar och knorrar i vinden och solen gömmer sig för oss, då kommer jag att tända lyktan och tänka på mina vänner runtom i världen. Tack Mariana för din vackra konst.