En sommar invid mormors hus

Ovanpå den gamla trappan och gatustenarna ligger torkad jord som smulats till dammkorn. Det är sommarlov och idag är första dagen hos mormor. Jag tar av mig sandalerna för att känna marken under fötterna. Men värmen sticks och jag måste röra på mig, så jag hoppar och bildar dammoln. Jag hoppar högre, sjunger och sparkar upp mer damm. Luften är torr och jag vill nog ha lite vatten. Så här känns aldrig luften i Sverige.

På väg till mormors grind, ser jag plötsligt en flicka längre ner på gatan. Hon sitter på huk utanför tant Rosas övergivna hus och slår med en pinne mot marken. Tant Rosa hade elaka ögon och tyckte inte om när man lekte utanför hennes hus. Men hon var snäll mot katterna. De fanns överallt. Det hade jag sett en gång då jag gick in till henne tillsammans med mormor, när de skulle dricka kaffe. Nu var hon död. Men flickan ser vänlig ut. Vi tittar länge på varandra och jag går fram till henne. Sedan frågar jag var hon bor? Flickan pekar på tant Rosas hus.

Vi leker hela eftermiddagen. Flickan är blyg och jag får prata mest och komma på olika äventyrslekar. Sent på eftermiddagen vill hon att vi går hem till henne. I tant Rosas gamla kök finns inget trägolv längre. Där finns kall och stampad jord. Inget bord, inga stolar, inga hyllor bara en liten eldhärd mitt på golvet, en kniv och en skärbräda med en halv limpa bröd på. En stekpanna är ställd på elden med lite gullök i. Flickans mamma hälsar på oss, tar en bit bröd och lägger den stekta löken ovanpå som hon ger till mig först. Jag är gäst. Vi sitter tysta på huk och äter.

Nästan varje dag leker flickan och jag utanför mormors hus. Ibland ger mormor familjen lite mat men säger att jag inte får äta där. Familjen har det svårt.

Sommaren därpå är min vän borta och tant Rosas hus står kusligt tomt igen. Men mormors lummiga trädgård blommar för fullt, fruktträdens blad ger den välbehövda skuggan och ur den vitmålade pumpen i trädgårdens mitt kan man få svalkande brunnsvatten. Nästan alltid när jag tänker på mormors hus, tänker jag på Rosas också och på flickan som var min motsats. Men jag minns inte hennes namn.