Kulturvärlden behöver verkligen få ha utrymme att framföra samhällskritik, skapa motstånd och slåss mot orättvisor. Om dock kritik och frustration istället blir några av de vanligaste ändamålen med konstnärliga uttryck, så finns det kanske en viss risk att konsten blir övertydlig och pretentiös. Kanske uppfattas konstnären då som alltför arrogant, vilket även kan motverka syftet med alstret, som i fallet med konststuderande Anna Odell.Från Konstfacket har det kommit blandade reaktioner från både skolledningen och studenterna. Konstfackets studenter (DN Kultur 30/4-09) skriver följande: … konsten måste få tillåtas vara självständig och obekväm... annars (min kommentar), kan det även bidra till att underminera konstens betydelse och dess roll som aktiv deltagare i upprätthållandet av ett fritt och demokratiskt samhälle.
Men när vi i Väst med de resurser vi har och med möjligheten att demokratiskt och fritt kunna föra fram vår mening, avsätter tid på att alstra verk genom ett olagligt förfarande och utan ett klarare syfte än att skipa rättvisa för egna oförrätters skull, ja då kan man fråga sig om konstverket som medel i alla lägen kan accepteras.
Jag tackar mest postmodernismens gränsöverskridande och ifrågasättandet av de traditionella tolkningarna inom bland annat konst och historia. Postmodernismen har lett till ett virrvarr av kreativitet och social brainstorming som så småningom har rotat sig och skapat nytänkande inom många delar av samhällsstrukturerna. Med mitt ”postmodernistiska öga” bör jag därmed eventuellt kunna betrakta orimligheter som konstnärliga uttryck. Men trots inställningen att konsten ska vara fri, så kan jag inte riktigt smälta Anna Odells aktioner på Liljeholmsbron och S:t Görans sjukhus. Jag ser inte hennes agerande som något annat än att hon framför en personlig hämndaktion mot en orättvisa och traumatiserande behandling som hon själv anser att hon utsattes för (DN Kultur 8/5-09).
Om gränserna tänjs utan eftertanke på konsekvenserna och utan några märkbara rättsliga följder, då ges all makt åt konstnären. Är inte detta att ge konstnären en skjuts upp på höga hästen medan vi andra står nedanför?
Lästips:
DN, Studenterna vid Institutionen för Konst Konstfack, Konstfacks studenter: Våga tala konst!, 4 april 2009:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/konstfacks-studenter-vaga-tala-konst-1.857757
DN, Sofia Curman, Anna Odell spelade sig själv, 8 maj 2009:
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odell-spelade-sig-sjalv-1.862143
0 kommentarer:
Skicka en kommentar